verrückt

En sak som stör mig något otroligt är att jag fortfarande inte känner mig lugn, glad, lycklig. Det stör mig också att jag stör mig på det.

Jag förstår inte ens varför jag håller på, det var aldrig som att jag förväntade mig finna harmoni samma sekund jag satte foten i ett annat land.
Att vara människa, att leva, ja det är uppenbarligen ganska så mycket en pain in the ass. Förstå det någon gång då.
Gång på gång återvänder jag till att gräset faktiskt inte är grönare på andra sidan, så varför bli chockad/störd av att inse det ytterligare?
Idiotiska hjärna. förlegade förväntningar.
Dessutom tar det tid att vänja sig och mitt psyke är väl inte alltid helt stabilt.
Jag måste låta mig själv panika, jag måste låta mig vara rädd, ledsen, känna hemlängtan, ångesta, gå vilse och gömma mig lite under täcket.
Bara jag sen tar tag i det nya och försöker göra något av det.


(det löser sig)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0