såja

Tänk vad plötsligt ett humör kan byta riktning.
Hela dagen låg jag i sängen, stirrade mig blind på väggen och upplevde min kroppslighet som ett igenrostat handfängsel.
Jag ville, klichéartat nog, bara försvinna. Flyga bort till tryggheten jag alltid famlar efter och aldrig finner.
Så klev jag till sist upp, klädde mig, drack ett glas fet mjölk och pratade lite kort om vardagsbestyr med min ena huskompis.
Som genom en handvändning blev jag plötsligt ganska nöjd och tillfreds över min tillvaro och tidigare inlägg känns nu lite pinsamt.
AMBIVALENSEN ÄR TOTAL VA?

Lovar att omfamna förnöjsamheten till nästa meltdown.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0