ingen lämnas kvar

Snabbspolning. Månader som försvunnit under tjocka lager av snö. Fram ur tö kommer hem.
Att en plats kan vara så omfamnande trygg samtidigt så iskallt kramande.
Jag är fortfarande ambivalent inställd, velande.
Hur många kilon har jag lagt på mig egentligen under denna tröttande semester? Sju, åtta, hundra.
Jag är full av schnitzel och som alltid, förbryllelse.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0