elakt mästarsinne (...)
Det blåser så nedrans att jag inte ens vill sticka nosen utanför dörren, rädd för att bli svedd av lite regn å rusk.
Tro mig, blås och tut och vinande vindar är något jag i vanliga fall helhjärtat går in i. Jag ä-l-s-k-a-r när regnet dånar mot altantaket och alla skrik inuti i förhållande blir till viskningar. Men idag är inte som andra stormdagar, för lillan har gått och blitt sjuker (ja lillan är då jag... inga ungar här inte).
En förkylning (som snarare tär på psyket än på fysiken) har bosatt sig i hals och huvud. Då är det väl inte särskilt klokt att svänga sina lurviga i kylväder?
Jag längtar i alla fall ut till det där vilda, och jag önskar att jag fick vara vindstyrka och bladkittlare för en stund. Styra om människors välkammade frisyrer och blåsa paraplyer bakåfram uppåner.
Det är något med att vänligt jävlas som jag inte kan låta bli att roas av. Energin spritter i mig bara jag tänker på diverse rackartyg, speciellt sådana av smått(ja alltså; SMÅTT!) manipulativ form som den utsatte aldrig får reda på.
Att söndra för andra är ingen hit, men att tufsa till och förvirra någons tankevärld i några sekunder gapgarvar och smygfnissar jag så gärna åt, även när jag ser andra leka med denna lilla härskarteknik.
Är det sånthär en bör hålla tyst om?
Tro mig, blås och tut och vinande vindar är något jag i vanliga fall helhjärtat går in i. Jag ä-l-s-k-a-r när regnet dånar mot altantaket och alla skrik inuti i förhållande blir till viskningar. Men idag är inte som andra stormdagar, för lillan har gått och blitt sjuker (ja lillan är då jag... inga ungar här inte).
En förkylning (som snarare tär på psyket än på fysiken) har bosatt sig i hals och huvud. Då är det väl inte särskilt klokt att svänga sina lurviga i kylväder?
Jag längtar i alla fall ut till det där vilda, och jag önskar att jag fick vara vindstyrka och bladkittlare för en stund. Styra om människors välkammade frisyrer och blåsa paraplyer bakåfram uppåner.
Det är något med att vänligt jävlas som jag inte kan låta bli att roas av. Energin spritter i mig bara jag tänker på diverse rackartyg, speciellt sådana av smått(ja alltså; SMÅTT!) manipulativ form som den utsatte aldrig får reda på.
Att söndra för andra är ingen hit, men att tufsa till och förvirra någons tankevärld i några sekunder gapgarvar och smygfnissar jag så gärna åt, även när jag ser andra leka med denna lilla härskarteknik.
Är det sånthär en bör hålla tyst om?
Kommentarer
Trackback
