vart du vill hur du vill

Skållhett kaffe över trötta smaklökar och små förkylningsblåsor.
Jag sitter i ett väntrum. Det kallas "Mellan arbeten" och är trist inrett med ljusgrå, kala väggar och dammiga plastväxter på rangliga glasbord.
Inte är stolen jag sitter på särskilt bekväm heller, men den är absolut nödvändig. Jag hade ju inte velat stå upp på osäkra ben i två månader.
Om ungefär tre veckor är min väntetid över, då slår siffran på monitorn över den där dörren till livet jag stirrat på så länge om till precis samma siffra som min knöliga kölapp visar.
Jag är inte särskilt rädd, det känns trots allt inte äkta. Snart hoppar någon på mig och skrattar elakt samtidigt som den avslöjar bluffen. Allt var en fet lögn. HAHA! Sitt du på din välgödda bakdel och ruttna i förtid.
Jag kanske är rädd ändå. Rädd för att vara fel och missförstå, rädd för det nya, att det faktiskt händer mig.
Äventyrarjaget är i konflikt med den konservativa lilla flickan som klamrar sig fast vid mitt inre. Snart klipper jag av flickans knotiga fingrar med en emotionell bultsax.
Det ska bli så vidrigt skönt.
I början av december far jag söderut för att säsongsarbeta i fyra månader. För vissa beresta, världsvana, kanske det ses som en bagatell, men för mig är det livsomvälvande.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0