emigrant

Det var det det.
Nu har tiden jag aldrig trodde skulle gå, gått. Minnen, människor och skeenden har blivit till mina, allt samlat inuti en alldeles egen tid- och rumbubbla. Nu ska den spräckas, är, skrämmande.
Jag vet inte hur man är i Sverige. Hur man beter sig, vilket språk som talas, vilka jag känner och vilka som är främlingar.
Fyra månaders total isolering och jag är sjuk i huvudet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0