hem. bort. hem.
den bästa sommaren
Förbirusad sommar.
Aldrig förr har jag målat mig så mycket i ansiktet med vattenfärg och sedan tvingats klämma blårödsvartgul färg ur uttorkade porer.
Förutom den givande sysselsättningen har jag lärt känna ett hundratal barn, lekt utomhus mest hela dagarna, bajsat dasstunnorna fulla, badat i sådan iskyla att det givit mig en lätt dödslängtan, bastat huden kräftröd och mosig, käkat korvkorvkorv(vego), pysslat, sovit dåligt, sovit bra, knåpat, trasslat, bråkat, flinat, retat, dansat, letat, hoppat, ramlat och skrattat.
Om vi bortser från barndomens yra dans som numera enbart är suddiga minnen blott så var nog den bästa sommaren i mitt liv hittills- denna.
Inte så illa.
tillbaka?
Jag har återvänt från de döda. Eller snarare från en härligt ljus sommar i utedassens tecken.
Internetutkoppling och dator finns till hands, det doftar avgas och trängsel utanför mitt fönster och solen går inte längre ner över ett bräckt hav.
Jag kan självklart inte låta bli att sakna vår ö, saltsmakande hårtestar (ja, för jag brukar ju äta på mitt hår) och fotsulor svarta av smuts, men någon form av framtidsförhoppningar hägrar väl ändå där bortom arbetslöshet(s)en.
Vem uppskattar inte lite gammal hederlig paint-konst?
