längtanträngtan

Regnet piskar mosstät markgrönska. Släcker törsten hemma hos ogräs.
Våndas i stilla livsglädje. Längtar som alltid, ut.
Regnrocken är så stor, så tung, stjälper liten mänska i massiv kropp.
Vem har lovat om våren? Vem har lovat om sol?
Förväntningar, likt ett bortskämt barn.
Jag vill sjunka ner i mylla, i takt med andetag.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0