hur gick det sen?

Jag är lite trött på att inte oroa mig över framtiden (kan man uttrycka sig så utan att få en spark i röven av neurotiska arbetsnarkomaner?).
Samtidigt som det är en otrolig lättnad att klara av "bara flyta med"-inställningen och ta dagarna som de kommer, blir jag ledsen över att aldrig känna några vidare ambitioner, aldrig någon motivation.
Förr fanns åtminstone yttre påtryckningar och utbildningshetsen på registret, men nu verkar jag ha suddat ut det med ett förjävla bra sudd och istället kluddat dit "lösdriveri" och "hippie bohemian mathafacka".
Kan jag inte bara få vilja någonting mer konkret? Vilka problem... Du, folk dör faktiskt! Av typ krig å sånt.
Jag är inte olycklig med min livsstil, men jag vill inte rinna ut i sanden och glömma bort mig.

Loggens soundtrack (av någon anledning): Beyonce- Single ladies.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0